Historien om Mumintrollet

 

Tove Jansson, mumintrollets mamma föddes redan i augusti 1914 in i en finlandssvensk konstnärsfamilj. Tove kom också att bli konstnär och illustratör. Det var på hennes jobb som illustratör som hon skissade på mumintrollet som bild innan berättelserna om Mumintrollet tog form, enligt moomin.com. De första bilderna på Mumintrollet publicerades i tidningen Garm så tidigt som 1943. Den första boken om Mumintrollet "Småtrollen och den stora översvämningen" kom 1945, utgiven av Söderström&Co.

Alla böckerna skrevs på svenska

Eftersom Tove var finlandssvensk, var hennes berättelser på svenska, det språk som hon sedan skrev alla Muminböckerna på. I tätt följd efter hennes första Muminbok kom flera, som "Kometjakten", "Trollkarlens hatt", Muminpappans bravader" och sedan många barns favorit; "Vad hände sen", som kom 1952, den sista boken om Mumintrollet kom 1977 och hette "Den farliga resan".

"Vem ska trösta Knyttet" mest personliga boken

Hennes kanske mest personliga Muminbok var nog "Vem ska trösta Knyttet", som hon dedikerade Toolicki, hennes sambo. Berättelsen handlar om ett litet Knytt som är ensam och ger sig ut på en lång resa för att hitta en vän. Den finner han sedan hos Skruttet som han räddar ur hemska Mårrans klor, och sedan blir förälskad i Skruttet. Och som alla goda sagor får de till sist varandra och är aldrig ensamma mer. Många filmatiseringar av Mumintrollet har gjorts. Först ut gjordes av Fuji TV Zuiyo, som gjorde en animerad film om Mumin och gjorde Mumin otroligt populär i Japan 1969. Samma år gjorde Sveriges Televsion en animerad serie om Mumintrollet. Första Muminutställningen gjordes på Tammerfors konstmuseum 1987, och temaparken i Nådendal 1992. 2001 gick Tove Jansson bort, men vid det laget hade Mumintrollen gjort henne världskänd, med otaliga filmatiseringar, teaterpjäser och Muminsaker. Mest kända kanske de vackra Arabiakopparna med Muminmotiv.

30 maj 2017